Medeltidens konst

En bild säger mer än tusen ord

Människor har alltid varit fascinerade av bilder. Från grottmålningar, hällristningar till abstrakt konst. Konst ger oss en annan sorts av inblick i historiska perioder. Visar delar av historien som inte alltid är synliga i endast skriftliga källor. Bilder talar för kulturella sammanhang i historien likaså som de visar klädsel, ritualer eller fullständiga historiska händelser som återspeglas med en djupare inlevelse.

Bild tagen från Pexels.

Mariamotivet och Gud

Medeltiden är en tid präglad av Kristendomen, troligtvis det många tänker på när de hör medeltid. Det syntes i konsten från den tiden med. Maria var ett vanligt motiv, antagligen för att hon associeras med Jesus födelse men kanske också för att hon länge dyrkats av kristna och därmed varit en mycket vanlig och samtidigt mäktig figur i Kristendomens konst. Hon har ofta framställts som en Madonna, alltså när hon bär på Jesusbarnet. År 431 hölls ett möte där man legitimerade henne, varpå Maria blev ett frekvent motiv. Samtidigt uppförde man kyrkor som började vigas åt henne. Detta var en trend i Medelhavsområdet men kom så småningom till Sverige också. I Högsrum på Öland finns det en Madonna bevarad från 1200-talet, fler av Madonna skulpturerna och andra skulpturer såsom helgonskåp var också importerade till Sverige.

I romanska kyrkor är det vanligt för människogestalterna att ge en gåva till Gud och att bära dyrbara kostymer. Personerna har också en ställning som tyder på att de var av det högre skiktet i samhället. De står upprätt och blickar mot Gud. Liknande motiv återfinns i ryttarscener där personerna återigen verkar ha en ärofull ställning. Det kan å andra sidan även visa synsättet och perspektiv på religion och heder på den tiden, det var ärofullt att strida för kyrkan och att möta Gud och erbjuda honom en gåva skulle kunna vara det viktigaste man någonsin gjort som en kristen medeltida person.

Gud var ofta avbildad med ansiktet riktat rakt framåt medan övriga gestalter i målningarna endast syns från profilen när de är vända mot Gud. Ytterligare ett tecken på synen på Gud och själva Kristendomen, Gud var i centrum medan människorna bara var bakgrundskaraktärer.

Lunds domkyrka, privat bild.

Vad målade man med?

Medeltidens färger var begränsande, sot och järnoxid användes bland annat och klassades som de mer ekonomiskt lönsamma varianterna. Men mer dyrbara färger förekom också, såsom ultramarin, en mycket stark blå pigment. Färgerna användes till byggnader och väggar men troligtvis använde man sig av en del av färgerna till kläder också. I tidig medeltid förekom vanligtvis naturliga pigment som var enklare att få tag på. Mindre vanliga färger var även grönjord och blyglete. Sannolikt på grund av att de senare nämnda färgerna var antingen svårare eller dyrare att tillverka. Ultramarin hade i senare delen av perioden även ersatts av mineralet Azurit.

Ultramarin. Bild från Pexels.

Färgerna målades på kalkväggar i kyrkor och vad som också är intressant att ha i åtanke är att färgerna på kalken kunde genom åren oxidera och i nutid ha en lite annorlunda nyans eller färg. Färgen på målningar kunde även de mörkna av exempelvis sot från tända ljus.

I tidiga medeltida kyrkor målade man över hela bildfältet, en komplicerad och tidskrävande teknik. Oftast var det enbart de östra delarna av kyrkan som målades.

Dans med döden

Digerdöden kom till Sverige 1350. Den hade en katastrofal påverkan på hela befolkningen. Den stora dödligheten var nog det som drabbade människorna värst. Men den påverkade även andra delar av samhället. Inte minst konsten, något man kanske inte brukar tänka på när man föreställer sig en pandemi. Men som vi troligtvis själva märkt med Coronapandemin så påverkar sådana stora händelser även populärkulturen. Digerdöden var inget undantag, trots att den utspelade sig för 700 år sedan.

Hela träindustrin verkade stanna av, inga nya kyrkor byggdes och likaså var det för träskulpturerna. En trolig anledning till detta är brist på arbetskraft men också på bristande ekonomi.

Den stora dödligheten återspeglades i kulturen och konsten. Människorna tycktes få en sådan stor fascination av döden att massvis med konst uppstod med döden som tema. Döden kunde gestaltas som en kraftig makt som ingen kunde undfly. Populärast av allt är den så kallade Dance Macabre – dödsdansen, där framstår Döden ofta som ett skelett som dansar med människor från alla samhällsklasser.

Dance macabre fresco, Holy trinity church Slovenien från 1490

Sammanfattning – Guds närvaro?

Den kristna religionen tycks ta över många av medeltidens konstnärliga motiv. Vare sig det gäller jungfru Maria som gestaltas som Madonna med sin nyfödda bebis, eller målningar med Gud i centrum. Det finns mycket som talar för att Gud var en central figur som var närvarande konstant. Möjligen var det som ett sätt att hitta ljus i sin mörka tillvaro. Att finna tröst i att Gud alltid var närvarande kanske gav människorna styrka till att möta Digerdöden och allt den förde med sig. Samtidigt kunde det varit ett sätt att visa Guds allsmäktighet på och kyrkans makt kunde avskräcka människor till lydnad genom att framställa Gud som den allvetande Gudomligheten.

Litteratur

Harrison, D. (2011). Digerdöden. Lund: Historiska Media.

Karlsson, L. (2009). Bilden av Maria. Lund: Historiska Media

Nillsson, I.M. (2009). Mellan makten och himmelriket : perspektiv på Hallands medeltida kyrkor. Doktor, Institutionen för arkeologi och antikens historia.

Nord, A.G. och Tronner, K. (2010). Medeltidsmästarnas färgval: Analys av pigment och bindemedel i elva svenska medeltidskyrkor. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. https://www.raa.se/publicerat/rapp2010_8.pdf

Nord, A.G., Tronner, K. and Asp, M. (2018). Albertus Pictor : a Medieval master painter and his pigments. Fornvännen, 113(2), pp.89–102.

Ullén, M. (2003). Öland: landskapets kyrkor. Landskapets kyrkor. Stockholm: Riksantikvarieämbetet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1234844/FULLTEXT01.pdf